Vad är incoterms?

I den globala livsmedelsbranschen är det viktigt att förstå Incoterms (International Commercial Terms) för att handeln mellan köpare och leverantörer ska fungera smidigt. Dessa standardiserade regler, fastställda av International Chamber of Commerce (ICC), definierar säljares och köpares ansvar i internationella handelsavtal. Incoterms anger vem som ansvarar för frakt, försäkring, tullavgifter och risk i varje steg av transaktionen.

För B2B-livsmedelsföretag kan valet av rätt Incoterm vara skillnaden mellan en smidig affär och kostsamma missförstånd. Oavsett om du handlar med spannmål i bulk, fryst mat, specialingredienser eller bearbetade produkter säkerställer rätt Incoterm tydlighet i kostnadsfördelning, leveransåtaganden och juridiskt ansvar.

‍

Vad är Incoterms?

Incoterms är en globalt erkänd uppsättning handelsvillkor som definierar köpares och säljares roller och skyldigheter i internationella transaktioner. Den senaste versionen, Incoterms 2020, innehåller 11 termer som reglerar överföring av risk, kostnad och ansvar för transport.

Sedan de infördes 1936 har Incoterms uppdaterats periodiskt för att återspegla förändringar i världshandeln. Den mest aktuella versionen, Incoterms 2020, klargör ansvar i internationella transaktioner och gör det enklare för livsmedelsföretag att navigera i handelslogistiken. Fullständig information och de officiella reglerna finns påICCs officiella webbplats.

‍

De 11 Incoterms

Enligt International Chamber of Commerce (ICC) Incoterms 2020 finns det 11 Incoterms som definierar köpares och säljares ansvar i internationell handel. Dessa Incoterms är kategoriserade i två grupper:

1. Incoterms för alla transportformer (multimodala) – 7 termer:
   • EXW (Ex Works)– Säljaren gör varorna tillgängliga på sin anläggning; köparen bär alla kostnader och risker därifrån.
   • FCA (Free Carrier)– Säljaren levererar varorna till en transportör eller plats som utsetts av köparen.
   • CPT (Carriage Paid To)– Säljaren står för transportkostnader till en angiven destination; köparen tar över risken efter leveransen till transportören.
   • CIP (Carriage and Insurance Paid To)– Liknande CPT, men säljaren tillhandahåller även minsta försäkringsskydd.
   • DAP (Delivered at Place)– Säljaren levererar varorna till en angiven plats; köparen ansvarar för importtullar och tullklarering.
   • DPU (Delivered at Place Unloaded)– Säljaren levererar varorna till destinationen och ansvarar för lossning.
   • DDP (Delivered Duty Paid)– Säljaren står för alla kostnader, inklusive tullklarering och tullavgifter, och levererar till köparens plats.
2. Incoterms för sjö- och inre vattenvägstransport – 4 termer:
   • FAS (Free Alongside Ship)– Säljaren levererar varorna längs sidan av fartyget i lastningshamnen; köparen tar över därifrån.
   • FOB (Free on Board)– Säljaren levererar varorna ombord på fartyget; köparen tar på sig risken från den punkten.
   • CFR (Cost and Freight)– Säljaren står för transportkostnader till destinationshamnen; köparen tar risken när varorna lastats ombord på fartyget.
   • CIF (Cost, Insurance, and Freight)– Liknande CFR, men säljaren tillhandahåller även minsta försäkringsskydd.

‍

Varför Incoterms är viktiga i livsmedelsbranschen

IB2B-livsmedelsbranschen, är Incoterms särskilt viktiga eftersom de:

• Klargör vem som ansvarar för transport, försäkring och tullavgifter.
• Hjälper leverantörer och köpare att förhandla avtal med minimal förvirring.
• Säkerställer efterlevnad av import/export-regler, vilket är avgörande för förgängliga livsmedelsprodukter.
• Minskar riskerrelaterade till temperaturkänsliga varor, såsom Torkad Frukt.

En illa vald Incoterm kan leda till oväntade kostnader, förseningar och potentiell varuförstöring, vilket gör det avgörande för livsmedelsföretag att välja villkor som stämmer överens med deras frakt- och logistiska strategier.‍

‍

Vanligt använda Incoterms för livsmedelsbranschen

EXW (Ex Works)

• TheKöparenansvarar för alla transportkostnader och risker.
• Används ofta när köpare har egna logistikkapaciteter och hantering av frakt.
• Inte idealiskt för förgänglig matpå grund av utökat ansvar för köparen.

FOB (Free on Board)

• TheSäljarenansvarar för att leverera varorna till avgångshamnen.
• TheKöparentar ansvar när varorna lastas ombord på fartyget.
• Vanligt för bulkleveranser av spannmål, kaffe och fryst sjömat.

CIF (Cost, Insurance, and Freight)

• TheSäljarenstår för frakt och försäkring tills varorna når destinationshamnen.
• TheKöparentar ansvar när försändelsen anländer till destinationen.
• Idealisk för långdistansleveranser av förpackad mat och råvaror.

DAP (Delivered at Place)

• TheSäljarenansvarar för att leverera varorna till en angiven plats.
• TheKöparensköter tullklarering och importtullar.
• Användbart för B2B-köpare som kräver dörr-till-dörr-leverans av matingredienser.

DDP (Delivered Duty Paid)

• TheSäljarenstår för alla kostnader, inklusive tullavgifter och skatter.
• Idealisk förhögvärdiga specialingredienser med strikta importregler.
• Köpare drar nytta av en allt-inkluderande kostnadsstruktur med minimalt ansvar.

‍

Hur man väljer rätt Incoterm för ditt livsmedelsföretag

När man väljer en Incoterm bör livsmedelsföretag överväga:

• Produkttyp: Förgängliga varor kräver snabbare, mer pålitliga villkor.
• Logistikkapacitet: Kan ni hantera frakt, tull och försäkring själva?
• Import/export-regler: Vissa länder har strikta regler för livsmedelssäkerhet.
• Riskbenägenhet: Är ni bekväma med att ta ansvar för förseningar, skador eller ytterligare kostnader?

Till exempel kan eneuropeisk distributör som köper ekologisk kakao från AfrikaföredraCIFför att säkerställa att försändelsen är försäkrad och levererad till deras lokala hamn, medan enstor exportör av Ris från Asienkan väljaFOBför att hantera sin risk.‍

‍

Vanliga misstag att undvika

Att välja fel Incoterm kan leda till kostsamma fel, förseningar i leveranser och onödiga risker. Ett av de vanligaste misstagen är att välja en olämplig Incoterm för förgängliga produkter. Till exempel kan det att förlita sig på villkor som EXW (Ex Works) eller FOB (Free on Board) utan att ta hänsyn till den logistik som krävs för temperaturkänsliga livsmedelsprodukter utsätta försändelser för ökad risk. Om köparen saknar kontroll över kylt transport kan varorna fördärvas innan de når sin destination.

Ett annat vanligt problem är missförstånd kring kostnadsansvar mellan köpare och säljare. Vissa företag misslyckas med att beräkna ytterligare kostnader som importtullar, försäkring eller inrikes transport, vilket leder till oväntade ekonomiska påfrestningar. Till exempel kan en köpare som går med på ett CIF (Cost, Insurance, and Freight)-kontrakt tro att alla kostnader täcks, för att vid ankomsten upptäcka att lokal hamnhantering och importtullar fortfarande är deras ansvar.

Att inte säkerställa ett korrekt försäkringsskydd är ett annat misstag, särskilt vid användning av CIF. Även om CIF kräver att säljaren tillhandahåller försäkring kan minimiskyddet vara otillräckligt för högvärdiga eller sköra livsmedelsprodukter. Köpare bör alltid klargöra försäkringsvillkor och överväga ytterligare skydd för att skydda mot oförutsedda händelser såsom skada eller kontaminering under transport.

Slutligen kan att ignorera landspecifika tullregler leda till förseningar i tullklarering, böter eller till och med avvisade försändelser. Vissa länder har strikta importregler för livsmedelssäkerhet, märkning och certifiering, och att välja en Incoterm utan att beakta dessa krav kan störa handelsverksamheten. För att undvika detta måste företag säkerställa att deras valda Incoterm överensstämmer med destinationslandets regelverk och importförfaranden.

‍